acoco

när ett oväntat meddelande poppar upp på facebookchatten, och jag sitter där en kväll i köket. hakan faller lite, och kan inte göra något annat än att vifta lite med fingrarna över tangenterna och le. för att sedan skriva något konstigt, som ska försöka låta normalt, och jag skakar. av nervositet, för, ingenting, men ens huvud gick från ner till upp och då blir det väl så. jag tänker att det där var ganska otippat, och till sist vet jag att nej, jag var faktiskt inte ensam om att tänka på det som hände den sommarkvällen som var så förbjuden men vacker. 

bilden är funnen på google.
  

igårkväll:










hattprövning för en sväng till videoaffären och ica.








vi köpte mannagrynsgröt för 10 kronor.




och på solstrålen hittade vi en långvarig förlovning, som är en film regisserad av Jean-Pierre Jeunets, samma regissör som gjort amelie från montmartre. den var himmelsk, åh herre.
 

för att prata om killar. det har varit väldigt, fram och tillbaka dessa månader ungefär: "åh vi sågs, åh vi pratade, åh vi kanske ska ses igen", lalala och sådant. försök till att lära känna någon, utan några krav (!).
problemet, som tycks vara väldigt vanligt är att den energin man lägger ned på detta, höjs till max. alltså intiativet till att träffas, blir alltför många. och som slutar med en dyster kropp sittandes i stolen en trött vardag, tänker, varför anstränger jag mig. varför tvingar jag ingenting till att bli något. varför ska jag hela tiden bli sviken och ledsen. försöket att glömma det men fortfarande gå och tänka på det.
nej. och all respekt och bockningar till alla som vågar ta steget, vågar försöka. för det kan löna sig och man har ingenting att förlora förutom ens egna jag (då).
efter mycket sånt har jag nu bommat igen en vacker, stor tegelvägg som håller mig från att försöka för mycket. jag låter det komma till mig istället. dörrar som jag inte kan se från min sida av väggen, men som står välkomnande på andra sidan. 
det är en skön känsla. kanske likadan som efter jag mått illa och spytt. befrielsen.
jag slipper må dåligt, jag nöjer mig med ingenting. för det är något det också.
nu tänker jag på stunder när råkar stöta på dessa killar på stan eller något. bevittnar deras beteende och rörelser. som en jätteintim kram till exempel.
nu blir det hej godnatt!