acoco

igårkväll:










hattprövning för en sväng till videoaffären och ica.








vi köpte mannagrynsgröt för 10 kronor.




och på solstrålen hittade vi en långvarig förlovning, som är en film regisserad av Jean-Pierre Jeunets, samma regissör som gjort amelie från montmartre. den var himmelsk, åh herre.
 

för att prata om killar. det har varit väldigt, fram och tillbaka dessa månader ungefär: "åh vi sågs, åh vi pratade, åh vi kanske ska ses igen", lalala och sådant. försök till att lära känna någon, utan några krav (!).
problemet, som tycks vara väldigt vanligt är att den energin man lägger ned på detta, höjs till max. alltså intiativet till att träffas, blir alltför många. och som slutar med en dyster kropp sittandes i stolen en trött vardag, tänker, varför anstränger jag mig. varför tvingar jag ingenting till att bli något. varför ska jag hela tiden bli sviken och ledsen. försöket att glömma det men fortfarande gå och tänka på det.
nej. och all respekt och bockningar till alla som vågar ta steget, vågar försöka. för det kan löna sig och man har ingenting att förlora förutom ens egna jag (då).
efter mycket sånt har jag nu bommat igen en vacker, stor tegelvägg som håller mig från att försöka för mycket. jag låter det komma till mig istället. dörrar som jag inte kan se från min sida av väggen, men som står välkomnande på andra sidan. 
det är en skön känsla. kanske likadan som efter jag mått illa och spytt. befrielsen.
jag slipper må dåligt, jag nöjer mig med ingenting. för det är något det också.
nu tänker jag på stunder när råkar stöta på dessa killar på stan eller något. bevittnar deras beteende och rörelser. som en jätteintim kram till exempel.
nu blir det hej godnatt!
 

nu vill jag inte längre skriva någon dagbok över word. för på den nya windows hittar jag inte hur man lägger ett lås (lösenord). det är svårt när jag vill skriva om en upptäckt hos en person. fin.
 

idag har jag delat en grape med mormor. det smakade gott.
 

idag är jag officiellt en bokhylla rikare. från ikea.
men den är fin, faktiskt. imorgon ska vi pyssla ihop den vilket känns lite småskoj.
idag har jag officiellt haft 3 vakna-ur-en-halv-dröm-ryckningar och fan, vakna alicia.
nejnej, så det är väl dags att sova, och bilder är jag få om just nu, så ni får se de svarta änkornas finputsade skor.
godnatt för 20e gången dessa dagar. 
så tar jag paus från allt och tänker på att tillbringa fina stunder med vackra unga män. lite mäta händer, lite hångel, spel, lite promenader (som egentligen bara e att stå ute), lite titta in i varandras ögon. så. sova tillsammans under mitt finaste täcke. 
nu när jag är uppe skulle jag bara vilja fortsätta skriva, men jag måste sova.
med ett hår som skulle tvättas. fan.
inte godnatt. utan buona notte. säger. vi.
hej.
  

jag vet inte vad jag ska ta mig till med stressen jag känner just nu.
så då ser jag på sex and the city på canal +, för vi har tydligen alla tv-kanaler i 2 månader. ja ni. avslappnande och det känns som. helg.
godnatt.
 

skratta åt the hills och bli seriöst upprörd sådär en söndagsförmiddag, lyssna på beirut, älska glesheten av folk när det regnar idag och veta att snart kommer jag vara i en värld bortom det vanliga lite mer än en timme. som, jag vill ha. jag vill ha den så mycket för den lockar ut glädjen i en trött kropp och krassliga knän. ja, mycket som älskas nu. att jag fick se beirut i över en timme i somras håller mig varm. nu, och så. 
att man alltid lyckas skriva bara sådär på söndagar, varför, det alltid är något annorlunda. en dag som man tänker extra på. tänker lite på fåglar, lite på båtar. lite på musik, lite på kärlek. humor i kärlek.



bild från någonstans.
  

i dig. jag vet det när jag stirrar på dig i typ en evighet, på alla dina dina bilder och din musik istället för att göra viktiga läxor. 
 

dessa dagar vill jag innerst inne bara gå i mörka kläder. även om det är ljust som en lärka ute. fast sen så vill jag inte vara så. ödsla tid på skit. men det är bara som en motor som inte slutar bullra. och vaccin utan mening (fast ändå inte lalalalala) pumpar i armen, allt känns så.
mörkt.
känslosamt. och jag har känt efter lite, det är som ett klump i halsen. inte den ensamhet som ja, sägs innan. 
det är som det är, men jag vill helst bara vara hemma i en evighet och lyssna på musik,
se massor av filmer, läsa massor av böcker, hälsa på min familj mitt på dagen, spela min uki,
rita, fota, plugga med intresse, fika, baka, sitta på golvet i badrummet, duscha jättelänge, gå långa promenader,
saker jag inte tar och gör för att jag är lat, för att det bara cirkulerar plugg och stress i mitt huvud och för att jag inte tar den tid och planerar. för att jag bara vilar med ögonen på en dum dataskärm och bara känner mig allmänt dum.
idiotiskt beteende och jag har bara mig själv att skylla.
nu ska jag gå till mitt rum och göra ingenting. släppa kopplet om datan.
5 timmar eller mer sitter jag och ja, samlar på mig dålig energi. fyfan.
hejdå, godnatt igen.
 

Jo. Jag skulle bara vilja förklara en sak som jag tänkte på. Väldigt ofta, men framförallt på hösten så är så himla många väldigt nere för att de inte har någon pojk- eller flickvän.

Såklart det tillhör ungdomen att känna sig ensam ibland, men är det bara jag som tycker att vårt samhälle har börjat bli alldeles för fixerat vid att man ska ha en partner?

Alltså, hur många som helst som jag känner mår på ett eller annat sätt dåligt för att de inte har en pojk/flickvän eller inte har någon de kan mysa med.

Jag vet inte om det här är sant eller vart jag lärde mig det, men något har etsat sig fast i mitt huvud och det är att när man ständigt känner sig ensam bara för att man inte har någon kärlek så kommer man vara precis lika ensam när det väl kliver fram exmpelvis en söt pojke med ruffsigt hår och fina ögon i rampljuset som säger att ja, jag har liksom börjat gilla dig.

Då tror jag att man känner att åh fan vad underbart jag är kärkärkär och inte ensam och kall. Först. Men sedan blir man osäker på om han verkligen gillar en, om han är seriös, om vi ska fortsätta, plus tusen frågor till. Och det är för att man har gått från att känna sig liten och ensam till att tro att nu blir allt bra, jag har ju min pojkvän, jag är inte ensam, eller nu är allt bra vi kan vara små och ensamma tillsammans.

Men jag tror inte att det är så enkelt, för om inget annat i världen har fått en att känna sig modigare, snyggare, bättre, gladare, varför skulle en människa med samma förutsättningar som en själv göra det?

Alltså. Att vara kär är det bästa i hela jävla världen. Allt blir vackrare, absolut. Men (jag kan ha fel, det här är min erfarenhet) jag tror inte att man ska förvänta sig att bara för att man skaffar en pojkvän/flickvän kommer man inte känna sig ensam.

För ensamhet sitter inne i bröstet och i hjärtat och i hjärnan. Och det är en sån där jobbig sak som man måste jobba på helt själv. För att känna att nej, jag är inte ensam. Jag har ju mig själv. Vet ni hur användbart det är eller? Självklart behöver man umgänge, det är aldrig kul att vara utan kompisar, men man ska kunna vara själv, i sig själv. Själv av naturen. Känna att jag, jag finns här och jag har mig, sen kommer folk och går. Inte beroende av någon annan för att må bra. Inte beroende av kyssar eller fina lappar för att må bra. För de dyker upp som genom trolleri när man mår bra. Eftersom man vågar mycket mer.

(Sedan är inte det här en känsla som någonsin blir fulländad tror jag, alla känner sig ensamma ibland men jag tror att om man jobbar såhär med sig själv så behöver man inte känna så hela tiden, ensamheten ska inte styra ens liv).

Jag kysser mig själv innombords varje kväll innan läggdags. Och viskar, godnatt älskling, jag kommer alltid finnas för dig fastän du skelar med vänsterögat. Och jag svarar, tack finaste, du vet att jag älskar dig trots att du går utåt med fötterna och har snea fingrar. <3

godnatt!
 

godnatt,

här får ni en nattsång. varsågod, klicka.
 

uppskattat, måndag (än så länge):

en pojke vissla själv gåendes på trottoaren. löv i gröngula färger flygandes. i liten chinaaffär sägs:"det blir så mycket renare här i affären än hemma". ett leende från en främmande bekant. en fullkornsbaguette. ett tomt hem.



ett videosamtal på msn.
 

godnatt. ingen halloween och jag är nöjd.