100 timmar och jag är tom
godkväll. idag har jag tänkt mycket. lite ångest och lite fint. så är det alltid. det känns som att man är fylld av små söta saker, minnen, men hjärnan är tom. så. om en vecka när jag tänkt för mycket, i det lantiga norrland, är tomheten större än störst. konstigt men sant. jag lever på mina minnen. tills de vissnar eller blåser bort.
Kommentarer
Trackback
