acoco

hej. vaknade lite för tidigt imorse.
satte på mig min gosiga tröja. och mina gosiga svart-randiga strumpbyxor med hål i hälen.

det vi, jag och hannah, snackade lite om igår var också var att vi ville rusta upp våra bloggar. hm.
jag har alltid velat ha en header (där det står acoco) ritad, och en fin ritad bakgrund. jag antar att man måste scanna in?

aja. idag är en underbar dag, fredag. bjuder på dans och rosor.

tänker lite på hur jag ska göra med allt, dessa dagar. jag vill göra ganska mycket, dansa. och jag vet inte varför, men jag vill hela tiden ge er musik. så.
här har ni parken, åt helvete med himlen.
 

 
och om ni undrar är mitt hjärta ganska reparerat, från förra veckan. jag fokuserar på mig själv, det viktigaste någonsin. det var inte lätt till en början. för ibland, enstaka gånger, förlorar man sig själv i någon slags dimma som består av ensamhet och åtrå efter mycket, samt tomhet. man glömmer bort allt bra och underbart man gör varje dag, träffar underbara människor som stöttar en till 100. och inte minst, du glömmer att du har en möjlighet till så mycket. du har en möjlighet till att leta upp något nytt, som du tycker är spännande, om dig själv, eller ditt intresse. möjligheten till att skapa något nytt, genom samma kraft som kanske när du går på gatan, lite snabbare, bara för att du vet att något fint väntar därframme, eller att något underbart just precis hänt, du går, och tänker på det hela tiden. den driften som inte alls är så ansträngande som man tror, kan användas till så mycket. inget tvång, bara vilja.
det är inte alltid man ser möjligheterna, utan bara fokuserar på allt som händer runtomkring och det som inte händer en själv. jag tycker att ingen är värd den förnekelsen. det molnet av olycka. inte när det beror på ingenting.

fast sen kan ju man vara ledsen, ja, för inte så mycket egentligen, och det är ju alla. men uppskatta vissa saker. andra saker. ta vara på stunden.
ta vara på allt du har i denna stad.
neka den inte förrän du sett texten på bladet.

hjärta.