Killar.

I mitt huvud, så är det ungefär som barn på en favorit-lekplats. 
Lekplatsen är plaserad i mitt huvud och barnen är killarna.  
Barnen ser en lekplats. De börjar vara på lekplatsen en dag, flera dagar. De hittar nya ställen att leka på hela tiden och världen är underbar. Men efter ett tag när det roliga tar slut och när barnen har tröttnat byter de lekplats. Till en lekplats långt bort, någon annan stans. Barnen kan besöka favorit-lekplatsen någon gång, men oftast blir platsen bara ett fint minne hos barnen. 

Så är det ungefär. Utanför det, händer det inte mycket.
Men ibland vill jag bara ha en nära.
Känna hans hud. 
Viska i hans öra. 
Hålla hans hand. 
Gosa i hans hår.
Kyssas, samtidigt som vi hör något punkigt som arctic monkeys i varsin hörlur.
Sånna saker.

Jag brukar inte tänka på det, men ibland när jag är ensam hemma och skriver lite eller sitter på en buss, då jag samtidigt lyssnar på musik som ger mig gåshud poppar det upp.
Tänk om.


google

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0