Siren

dessa dagar vill jag innerst inne bara gå i mörka kläder. även om det är ljust som en lärka ute. fast sen så vill jag inte vara så. ödsla tid på skit. men det är bara som en motor som inte slutar bullra. och vaccin utan mening (fast ändå inte lalalalala) pumpar i armen, allt känns så.
mörkt.
känslosamt. och jag har känt efter lite, det är som ett klump i halsen. inte den ensamhet som ja, sägs innan. 
det är som det är, men jag vill helst bara vara hemma i en evighet och lyssna på musik,
se massor av filmer, läsa massor av böcker, hälsa på min familj mitt på dagen, spela min uki,
rita, fota, plugga med intresse, fika, baka, sitta på golvet i badrummet, duscha jättelänge, gå långa promenader,
saker jag inte tar och gör för att jag är lat, för att det bara cirkulerar plugg och stress i mitt huvud och för att jag inte tar den tid och planerar. för att jag bara vilar med ögonen på en dum dataskärm och bara känner mig allmänt dum.
idiotiskt beteende och jag har bara mig själv att skylla.
nu ska jag gå till mitt rum och göra ingenting. släppa kopplet om datan.
5 timmar eller mer sitter jag och ja, samlar på mig dålig energi. fyfan.
hejdå, godnatt igen.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0