acoco

snart kommer min käraste zenobia aka jare hit. det var så längesen vi sågs och ikväll ska hon sova här. sånt är fint en vardagskväll. det blir som trevliga helgkvällar på en vardag. vardagar är underskattade. det är alltid att man inte orkar med något. men det är bra att pigga upp en trött dag, med trevliga besök.
det är ungefär som att ha fina trosor på sig. helt plötsligt känner jag lycka.

det är dags att utrota de där snobben-trosorna som har graverat sig i lådan, väntandes på att en hand som säger jag ska till badhuset. och så har jag ett par som jag för ungefär ett år sedan var mina favorittrosor, tills jag berättade det en lite onykter kväll en sommar och då fick jag genast för mig att de skapade otur. nu tittar jag på dom på morgonen och tvekar, väljer några andra. knäppt.

vi säger säkert hej genom kameran sen.
hej.